Jag vaknade imorse och allt var som vanligt, vaknade något försent men annars var allt normalt. Jag och Adam fick skjuts till pendeltåget. Eftersom det är morgon så fick vi stå, efter Årstaberg (tror jag) så började allt snurra och jag såg jätte suddigt, ungefär som när man sätter sig upp för snabbt. Men det slutade inte och jag blev jätte rädd och började hyperventilera. Det sista jag kommer ihåg är att jag ramlar mot Adams axel och sen är allt borta. Kände efter ett tag något hårt mot mina knän och jag var helt förvirrad, sen  märkte jag att jag satt på knä på golvet med Adam som stöd för att inte  ramla ihop. Sen sa någon tant att hon ringde ambulansen. Kommer inte ihåg så mycket, men det blev ingen skola idag för mig. Typiskt va? När man väl vill så går det inte. Tur att Adam va med mig i alla fall, vet inte vad jag hade gjort annars.

Love is pain!