Jag och mamma planerade verkligen hur vi skulle göra för att hinna i tid till stallet ikväll. När jag precis satt mig i bilen slog tanken mig
"Damn! Vi började väl tidigare idag?" Så jag ringde Sofia fort som attan - och mycket riktigt. De skulle precis börja rida.. Det var bara att vända bilen och åka hem.

Mamma köpte en cola och en påse bilar som tröst. All uppskattning/tröst gör mig glad just nu.